ocensurerat

Mina bröst har fan blivit större. Allt sedan jag började med p-pillren har dem blivit större. Tror inte pojkvännen klagar på det i och för sig, lite jobbigt när de ömmar bara. Tur att jag i alla fall har samma bh-storlek fortfarande. Har alltid tyckt att jag haft relativt små men nu känns det som jag har något att visa utan att behöva trycka upp dem alldeles för mycket.

Jag vet inte hur kär jag är längre. Älskar jag honom eller inte? Det är inte direkt något jag kan ta upp med honom. Ibland är han bara så jävla jobbig. Han retas lite för mycket. Jag vet nog att det delvis är för att han retas så som jag faktiskt älskar honom. Men vad ska jag göra när det går till överstyr?

Jag kommer ihåg när vi var bortresta, efter att vi haft det största bråket som var extremt smärtsamt för mig så somnade han i mitt knä. Att jag då kände hjärtat slå extra slag och inte kunde hjälpa att le, efter att han behandlat mig så illa, det var ett bevis på att jag älskar honom. Men nu, en månad senare är jag inte lika säker. Jag kan inte tänka mig att vara utan honom, men borde jag inte känna mer än så, egentligen?

Jag är trött på att censurera allt. Att inte skriva ut exakt vad jag känner för människorna som är runt omkring mig. Jag har en annan blogg där allt är censurerat, där jag inte skriver till 100% vad jag tycker och känner. Det är jag trött på, så därför startade jag den här bloggen. Ohämmad sanning är vad jag tänker skriva här. Tråkig sanning kanske, men saker jag inte får ur mig på något annat sätt.